Antalet elever med diagnoser inom NPF-spektrumet fortsätter öka, men lika viktig är den tysta ökningen av elever utan diagnos som behöver samma slags anpassningar för att kunna följa undervisningen. Skolinspektionens tillsynsrapport från våren pekar på ett mönster: rutinerna finns, dokumentationen finns, men de anpassningar som skulle nå eleven når inte alltid fram till klassrummet.
Skolor där arbetet fungerar bättre har oftast gjort tre val. De har tillgänglighet som utgångspunkt, inte som undantag – tydliga lektionsstrukturer, förutsägbara scheman och visuella stöd är standard för alla. De har korta beslutsvägar mellan lärare och specialpedagog, med veckovis avstämning i stället för större möten en gång i månaden. Och de skriver anpassningarna så att en vikarie kan följa dem samma dag.
Skolor där arbetet fungerar bättre har oftast gjort tre val.
Det är sällan enskilda tekniker som avgör. Det är att stödet är inbyggt i vardagen i stället för att hänga i en pärm.
En bättre svensk skola är en skola där ett barn får rätt stöd i tisdags, inte i nästa åtgärdsprogram.
Källor och länkar
Varje påstående i artikeln ska gå att verifiera. Öppnas i ny flik.
- [1]Skolinspektionen2026Tillsynsrapport: särskilt stöd och tilläggsanpassningar (öppnas i ny flik)
skolinspektionen.se
- [2]
- [3]
Länkar hos externa parter kan ändras. Hittar du en trasig länk? Tipsa redaktionen.